swardeman.blogg.se

Sitter här hemma o tankarna bara snurrar, men ändå inte. Tomt. Jag vet inte vad jag bär på för känsla. Allt känns så konstigt. Är det medicinen som gör det? Eller är det livet i sig? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag känner mig bara nollad. Är det Såhär det ska vara? Kännas? Jag förstår inte. Varken mig själv eller någon annan. Vad va det som hände? Tusen frågor som jag inte får några svar på. Varken från mig själv eller dig. 

Mitt i allt så har jag ändå orkat med kvalitetstiden med mina barn. Vi har grejat här hemma o varit iväg på tomtespan i regnet. O jag hann aldrig ens tänka på att det bara var jobbigt. Utan gjorde det bara o hittade glädjen i det hos mina barn. O så länge dom får må bra o skratta så ser jag inga problem i det även om mitt tålamod är lågt. Jag vet inte vad som händer i det heller.

Det är en rätt märklig, konstig o skrämmande känsla i kroppen. Ingen kontroll. 

Kan inte ens sätta ord på något just nu. Går inte att förklara. Utan blir bara mer förvirrat. Om inte jag förstår, så förstår ingen annan heller. Eller? 

Jag bestämde mig förra helgen för att ta bort mina appar till sociala medier från min telefon. Facebook, Instagram och Messenger. Det är en rätt skön känsla ändå på något sätt. Sluta lägga fokus på vad alla andra gör och försöka fokusera på mig själv för en stund.