Vad väntar jag på?
Dom där dagarna. Jag förstår inte varför. Hur kan det gå såhär? Kan inte ens sätta ord på känslan.
Förtvivlan. Saknad. Längtan. Vad är det som händer? Släpp taget om allt och gå vidare. Är det värt väntan? Tomhetskänslan kan ibland vara enorm.
Ikväll blev det en handvändning. Jag kände energi, glädje och stark vilja. Hopp! Men det andra tog över. Det är sällan det händer numera. Men det fanns inget stopp. Den ena efter den andra föll ner.
Släpp mig loss! Släpp mig fri! Eller håll mig jävligt hårt! Av ren kärlek.
Jag vill springa! Men måste sakta ner. Jag vill hitta vägen fram. Åt ena hållet går det bra. Åt andra hållet står det stilla. Vad händer nästa dag?
Jag har en ganska så klar bild, men ändå väldigt suddig. Ovetande. Vart står jag nu? Vart står du nu? Säg mig, vad väntar jag på?
En sak som är väldigt klar är kärleken till mina barn. Finner all min styrka i dom. Jag gör vad som helst för dom. Mitt liv. Mitt allt. Min största kärlek! Älskar dom över allt annat. Finns absolut ingenting som skulle gå före dom ♥️
